Idag tänkte jag dela med mig av en teori jag testade mycket förra året i mitt gäddfiske. Jag läste en forskningsrapport om kannibalism och stölder bland gäddor vilket kort sammanfattat kom fram till att när flera gäddor står nära varandra så kan dom bli försiktiga att jaga/äta då så fort dom lämnar sitt skydd så exponeras dom till andra gäddor med risk att bli uppätna av större individer eller få sitt surt förvärvade byte stulet av en annan gädda. När en gädda attackerar sitt byte så registrerar andra gäddor i området att det skett och dom kan börja röra sig mot den anfallande gäddan i ett försök att stjäla bytet. Många av er har säkert varit med om att ni drillat en gädda eller annan fisk och en annan gädda har bitit sig fast i fisken du drillat och det är just det som sker att dom smygit sig på den jagande fisken och när den kämpar med sitt byte så anfaller dom från bakhåll. Likaväl kanske ni upplevt att en händelselös dag eller en ”tom” vik helt plötsligt exploderar i vilt huggande gäddor. När du väl lyckats hitta rätt för dagen och krokar första fisken så kan det bli som en kedjereaktion och flera gäddor i området blir aktiverade.
Nollan spräcktes inte förrens jag gick ner till ett litet bete och efter denna vackra tös small det på ytterligare några gäddor i samma lilla vik. Innan det fick vi inte ett hugg på större beten.
Hur kan vi sportfiskare då ta lärdom av detta och vända det till våran fördel?
I forskningsrapporten framkom också att ostörda gäddor gärna tar stora lätta byten för att få så mycket betalt som möjligt för mödan medan dom föredrar att ta små byten dom snabbt kan svälja när andra gäddor är i närheten. Att stå och vända en stor brax i minuter för att lyckas lirka ner den i strupen är nog inte kul när grannen hungrigt börjar snegla på dig…
Jag märkte många gånger i områden där jag fångat flera stora gäddor att jag helt plötsligt misslyckades med stora beten jag brukar fiska som RIP Shad Curly Tail under till synes optimala förhållanden. Detta skapar huvudbry och man förstår inte vad som är fel. Med stöd av denna teori har jag då laborerat med att downsiza eller gå ned i betesstorlek som det heter på svenska och provat mindre beten som tex lilla Seeker Shad och helt plötsligt kunde jag få flera fina gäddor på mycket kort tid på ett ställe som jag egentligen hade dömt ut redan. Gäddorna vågade helt enkelt ta risken att sluka ett litet byte.
Jag gillar att fiska gädda med stora beten och kort sammanfattat ser det ut ungefär så här i praktiken när jag fiskar efter större gädda i vatten där jag har lokalkännedom. Jag börjar att kasta av området med olika typer av stora beten och får jag inget men tycker mig veta att det står gädda där eller annat avslöjat att det finns mycket gädda så tar jag ett lättare spö tacklat med ett mindre bete och sveper av området. Inga regler utan undantag, framförallt inom fisket, men några tips för denna taktik är att dom kalla årstiderna höst, vinter och vår så funkar sävliga tailbeten som Wildeye Seeker Shad bra medan när jag downsizar för aktivare och aggressivare gädda på sommaren så funkar snabba ettriga vobblers och jerkbaits som Shadow Rap och Rapala BX Swimmer grymt bra. Ett bra spann enligt mig för downsizing ligger mellan 10-15cm beroende på snittstorleken på gäddan i ditt vatten.
Testa gärna och berätta hur det funkar för er!
